Att lita på sin hund - en käftsmäll för självbilden?

I tisdags var jag & Leeloo på Dog & People i Åby för att träna preparatsök för Eva. Vi började som vanligt med att snacka igenom vad som hänt sedan sist, både relevant och sådant som bara är roligt. 

Efter teorin var det dags för ett rumssök i konferensrummet, där det fanns fyra gömmor. Leeloo fick jobba lös och jag upplevde henne lite yvig, vilket mitt kontrollbehov inte gillar... Det första hon gjorde var att springa ett varv runt rummet och sedan fram till papperskorgen. Där tog hon helt random först upp en plastsked och sedan en kaffekopp i plast, och la dem på golvet. Mycket märkligt, tänkte jag, för sedan sprang hon vidare.
Därefter började hon ringa in runt fönstret och elementet på långsidan och jag tyckte att hon visade så pass mycket intresse vid elementet, så jag gick fram och kollade där, men ingenting. Hon fortsatte i samma område och visade lite mer intresse uppåt. I fönstret stod en liten väckarklocka, så jag tog ned den och lät henne lukta på den. Där fick jag en markering vid batteriluckan och där hade vi gömma 1.
Efter det gick hon tillbaka till papperskorgen och fortsatte att tömma den. Eftersom Leeloo inte har apportering som vanligt beteende, insåg jag att det var något hon ville visa mig. Så hon fortsatte plocka ut sak efter sak: kaffekoppar, servetter, tepåsar... Till slut sa Eva: Kan du tänka på något annat sätt? eftersom jag stod och i princip kliade mig i huvudet... =D Jag tittade på sopkorgen länge och väl, innan jag sa: Jag kan ta ur soppåsen. Och på botten av den hittade vi gömma 2. Söta hund!
Hon fortsatte runt bordet och gick in mot ett av bordsbenen, fortsatte och vände tillbaka. Hon gjorde en fin markering på bordsbenet, där vi hittade gömma 3.
Sedan började hon cirkulera vid skåpet och jag öppnade det och lät henne kolla igenom hela insidan, men ingen tydlig markering. Hon jobbade som en galning, men blev mer och mer frustrerad. För att inte tala om vad jag blev! Jag var med och försökte kolla hela tiden, rädd för att missa en snabb markering. Hon fick hoppa upp på skåpet och nu hade hon blivit så trött att Eva fick börja ge mig tips. Slutligen hittade hon den uppe innanför dörren till whiteboardtavlan. Det var gömma 4.
Sist fick hon gå upp på bordet och leta efter en bonusgömma. På bordet fanns en stor, platt kartong och ett pennställ. Hon kollade en del på lådan, men flamsade mest runt. När hon kom tillbaka till lådan var hon så trött att hon krafsade och bet på den. Där fanns gömma 5.

Jag blir så jävla trött. På mig själv. Jag kände mig riktigt USEL idag, jag hade ingen plan och jag hjälpte verkligen inte Leeloo på något sätt, snarare tvärtom. Det var ungefär det Eva la fram på ett fint sätt under utvärderingen. Och vi har pratat om det så många gånger tidigare och Leeloo har visat det så oerhört tydligt. Hon vill inte ha mig för nära när hon jobbar! Hon säger till om hon behöver hjälp med att komma upp någonstans, eller om jag ska ta ned något åt henne - men annars vill hon arbeta IFRED! Men samtidigt vill hon inget hellre än att vara till lags och när jag kommer klampande för att kolla om hon har hittat något, så känner hon sig kluven mellan att jobba och att göra mig glad. Det kan tvinga fram blindmarkeringar eller stress, vilket jag inte vill ha i vårt arbete. 
Det är det här nosarbete går ut på, för mig. Jag ska lära mig att läsa min hund och LITA på att hon kan sitt arbete. För det kan hon, hon är extremt skicklig och det vet jag. Jag kan inte ge ett bra svar på varför jag ska klanta till det och lägga mig i. Om jag inte litar på att hon vet sin uppgift - då har jag antingen inte fattat grejen, eller så har jag gått för fort fram med min hund. I vårt fall så är det bara matte som felar. Hundens nos är långt överlägsen vårt luktsinne och det är bara att gilla läget, nosarbete handlar om att sätta sig i baksätet och njuta av utsikten.
Men det gnager lite på självbilden, det måste jag erkänna. Jag skulle ju så gärna vilja göra det här tillsammans, vara lika delaktig. Men det är inte min uppgift, det är Leeloo som är experten i det här arbetet. Det är hennes rampljus, jag ska bara finnas i kulisserna och svara på hennes önskemål.
Food for thought: om man inte litar på sin hunds kunskap - varför tränar man då?