Problemhundskonsult, block 1, dag 3 & 4

Det är inte utan att det tar på tankeverksamheten att sitta och lära sig superintressanta saker hela dagarna! Man vill ju liksom inte missa en enda stavelse Michelle uttalar, för hundars beteende måste ju helt klart vara det mest intressanta ämne som finns! Jag får nypa mig för att förstå att det här är mitt arbete, jag får göra det här på arbetstid - snacka om lyx! Men det medför såklart många risker att jobba med något så roligt, man tar lätt på sig för mycket och kanske blir dålig på att sätta gränser och ta betalt. 

Dag 3 började jag med varsitt sök i garaget vid hotellet, båda hunadarna klarade det ganska bra. Svår miljö för dem.
På utbildningen pratade vi om inlärningsstegen och vi började prata om aggression, vilket är ett väldigt intressant ämne. Som alla andra i utbildningen.... =) Det är så många aha-upplvelser relaterat till mina egna hundar som jag har haft och som jag har, så mycket som jag önskar att jag hade vetat och förstått tidigare. Jag kan bara hoppas att mina nya kunskaper kommer mina nuvarande och kommande hundar till gagn, och framtida klienter och deras huundar, så klart. 
Tittar man på hur vi och samhället kräver att en hund ska bete sig och klara av att leva, så är det rätt fantastiskt att vi inte ser mer problem, livet i vårt samhälle går emot så många av deras naturliga instinkter och vi tar bort så många av deras möjligheter att använda sitt språk. 
Aggression är ju ett så tydligt exempel, det är något som väldigt många tycker är helt oacceptabelt och framför allt samhället i stort - trots att det enda det grundar sig i är hundens behov och önskan om att skapa AVSTÅND. Hundar vill inte slåss och är inte medvetet elaka till naturen, de vill bara ha ett större avstånd. 
Jag har själv väldigt jobbigt med skälliga hundar, jag är känslig för höga, skarpa och ihållande ljud och jag har gastat på mina hundar och blivit arg. Tills jag en dag bara insåg att det är ju ett av deras sätt att kommunicera. Vilken rätt har jag att ta ifrån dem deras röst?! Tänk om någon skulle säga till mig att jag inte fick prata? Det vore ju hemskt! Och nej, hundar är inte människor, men de är kännande, kommunicerande varelser som måste ha rätt att tala om vad de känner och tycker. Ju mer man respekterar det, desto mindre måste de ta i och stegra sina signaler. Om jag lär mig att läsa och förstå mina hundar - då behöver de inte ta till morranden och bitande, för de kommer att känna att jag lyssnar på dem innan vi kommer så långt. Så tror jag, mina högst personliga tankar och åsikter. Men, forskning på senare tid visar dock att vi kan släppa det här med hundar och deras påstådda vilja att klättra i rang. Det här med att ta bort maten från dem, eller kunna röra i maten när de står och äter. Jag är först med att erkänna att jag själv har gjort det, men varför i helskotta då?! Det finns ju ingen som helst anledning att göra det! Jag skulle bli galen om någon kom och petade i min mat, eller tog bort den och ställde tillbaka den. Som Michelle sa, första gången kanske man bara skulle tycka att personen var konstig, men efeter några gånger skulle man bli lack. 

På kvällen åkte jag och hundarna hem till Daniela i Bredäng och vi gick en långpromenad med Leeloo, Harry & Oliver. Sedan åt vi och satt och snackade i flera timmar. Daniela lärde jag känna när jag utbildade mig till hundinstruktör för åtta år sedan, en vänskap som jag sätter allra största värde på. Det är så roligt med en vän som har samma hundnördiga intresse och kunskap! 

Dag fyra fortsatte vi med aggression och specifikt koppelaggression vid hundmöten - JÄTTEINTRESSANT! Det här är ju ett ämne som har gäckat mig och jag har trott att jag jobbat på en lösning, men tack och lov så berättade Michelle att jag har gjort helt fel! =) Skönt. Då vet jag att vi kan komma till rätta med det, bara jag blir bättre på min uppgift.
Sedan fick vi även sitta med på en intervju med en problemhund och lyssna och anteckna medan Michelle genomförde intervjun, det var väldigt nyttigt, svårt och sjukt intressant. Efter det hade vi lite mer genomgång innan det var dags att tacka för den här gången, uppfylld och helt slutkörd efter 3,5 dag i hundens värld. 

Min bestående känsla ifrån helgen är: always in my dog's corner. Det är en så vital del av livet med hund att faktiskt tro på dem, älska dem och ställa upp för dem. De har nog med press och stress i allt annat, så det behövs inte mer i vår relation. Vi ska klara det här - tillsammans. 
Roligt! Nu är det en månad till nästa träff, och innan dess ska jag klura ut ett ämne för examensarbete och läsa några böcker. 

Harry och Leeloo har varit med hela helgen och skött sig exemplariskt, de har legat i sin bur bredvid mig och inte gnällt en enda gång. Promenaderna har gått bra, även om det händer mycket mer än vad de är vana vid här ute i skogen. Jag tror att både de och jag uppskattar ännu mer att vi har flyttat ut på landet! =D